Melodispektaklet...
... eller vänta nu. Melodifestivalen heter den väl, eller? Nåja... Eländet har trots allt dragit igång, även iår, och den massmediala bevakningen börjar ta himmelska proportioner. Varje år är det samma löpsedlar, samma skandaler, samma tjat... Ja, jag säger tjat då jag faktiskt börjar tröttna på konceptet. Presentera låtarna, räkna rösterna och berätta vem som vann. It´s that easy.
Märkligt...
... hur det kan vara med det här bloggandet. Under lång tid har jag nu saknat all motivation att skriva på denna lilla hörna och vad det kan bero på, står skrivet i stjärnorna. Så, om nån kan tyda stjärnorna språk vore jag mycket tacksam om ni ville upplysa mig. Hur som helst blir detta lilla textavsnitt fullkomligt onödigt och enbart ett sätt för mig att hålla bloggen vid liv och visa, för trogna besökare, att jag fortfarande är vid liv och att bloggen enbart är i ett slumrande skede.
Stunder som dessa man börjar förstå flummiga konstnärer, författare, regissörer och musiker får skrivkramp. Jag skulle nog behöva mig musa. Undrar om det finns någon som är villig att ställa upp som inspiration.
Stunder som dessa man börjar förstå flummiga konstnärer, författare, regissörer och musiker får skrivkramp. Jag skulle nog behöva mig musa. Undrar om det finns någon som är villig att ställa upp som inspiration.
Blir man...
...blind för sin egen doft eller väljer man att ignorera den?
Tanken slog mig under gårdagens gympass då jag i vanlig ordning äntrade uppvärmningsrummet och möttes av en doft, eller snarare en stank, som fick näshåren att krulla sig i näsan. På ett av löpbanden studsar en kille iförd funktionslinne och ett par minimala shorts. Självklart var det finfina märken på kläderna och han var säkerligen helnöjd med sin outfit. Men som alla träningskunniga vet, så har funktionskläder en tendens att börja lukta efter ett svettigt pass. Ja, har man dessutom inte tvättat kläderna på ett tag så förstår ni nog doften. Mina 500m i roddmaskinen har nog aldrig gått så fort och min andningen torde ha varit en märklig sak att beskåda. Att undvika andning med näsan och samtidigt brottas med tanken på att dra in de illaluktande partiklarna i min mun, renderade sannolikt i en ytterst absurd scen. Stunder som denna önskar man nästan att man kunde andas med öronen.
Undrar om han kände doften själv? Det måste han ha gjort. Han såg inte blind ut.
Tanken slog mig under gårdagens gympass då jag i vanlig ordning äntrade uppvärmningsrummet och möttes av en doft, eller snarare en stank, som fick näshåren att krulla sig i näsan. På ett av löpbanden studsar en kille iförd funktionslinne och ett par minimala shorts. Självklart var det finfina märken på kläderna och han var säkerligen helnöjd med sin outfit. Men som alla träningskunniga vet, så har funktionskläder en tendens att börja lukta efter ett svettigt pass. Ja, har man dessutom inte tvättat kläderna på ett tag så förstår ni nog doften. Mina 500m i roddmaskinen har nog aldrig gått så fort och min andningen torde ha varit en märklig sak att beskåda. Att undvika andning med näsan och samtidigt brottas med tanken på att dra in de illaluktande partiklarna i min mun, renderade sannolikt i en ytterst absurd scen. Stunder som denna önskar man nästan att man kunde andas med öronen.
Undrar om han kände doften själv? Det måste han ha gjort. Han såg inte blind ut.
Nya välfärdssjukdomen...
... är i antågande och jag kan stolt berätta för den ärade läsaren att du strax ska få ta del av denna unika och ännu ej uppmärksammade kunskapen. Här på denna blogg presenteras nu det svenska folkets, eller snarare den svenska ungdomens, nya välfärdssjukdom. Jag har valt att kalla detta sjukdomstillstånd för gamnacke. Personligen tycker jag att ordet är tillräckligt målande bara genom sin komposition och som du säkert kan tänka dig så har det med personernas hållning och positionering av huvudet i förhållande till ryggen att göra.
Allt härör i den älskade mobiltelefonen. Att promenera med mobilen och samtidigt läsa eller skriva sms resulterar i en smått komisk hållning som många inte uppmärksammar eller reflekterar över. Tänk på detta nästa gång du ser någon vandra med mobilen i högsta hugg. Gamnacken är påtaglig! =D
Man kanske ska skola om sig från pedagog till naprapat. Jag spår en lysande ekonomisk framtid och en blomstrande arbetsmarknad för denna yrkeskategori. En hel nations ungdomar drabbade. Det blir en hel del kosing det. =D
Allt härör i den älskade mobiltelefonen. Att promenera med mobilen och samtidigt läsa eller skriva sms resulterar i en smått komisk hållning som många inte uppmärksammar eller reflekterar över. Tänk på detta nästa gång du ser någon vandra med mobilen i högsta hugg. Gamnacken är påtaglig! =D
Man kanske ska skola om sig från pedagog till naprapat. Jag spår en lysande ekonomisk framtid och en blomstrande arbetsmarknad för denna yrkeskategori. En hel nations ungdomar drabbade. Det blir en hel del kosing det. =D
En gång nörd...
... alltid nörd. Nog är det väl ändå så?
Efter ett par månader av löst funderande och grubblande har jag nu klickat på den där otäcka men ändå sagolikt underbara KÖP-knappen. Märkligt nog fanns denna köpknapp på det tidigare omtalade och ytterst, från mig, kritiserade företaget cdon.com. I en del stunder av frustration och lätt vansinne har jag nog yttrat orden: "aldrig mer". Dock är jag inte så låst av mina principer att jag låter ett erbjudande glida mig mellan fingrarna.
Apropå fingrar, så kommer de antagligen ådra sig en lättare reumatism nu när Guitar Hero 3 - Legends of Rock anländer i dagarna. Det är nämligen precis detta spel som nu, i skrivande stund, sorteras i Göteborg för vidare transport upp till Falustad.
Kommande festligheter kommer att få sig ett ordentligt tävlingsmoment inbakat i sig. Med största sannolikhet. =D
Efter ett par månader av löst funderande och grubblande har jag nu klickat på den där otäcka men ändå sagolikt underbara KÖP-knappen. Märkligt nog fanns denna köpknapp på det tidigare omtalade och ytterst, från mig, kritiserade företaget cdon.com. I en del stunder av frustration och lätt vansinne har jag nog yttrat orden: "aldrig mer". Dock är jag inte så låst av mina principer att jag låter ett erbjudande glida mig mellan fingrarna.
Apropå fingrar, så kommer de antagligen ådra sig en lättare reumatism nu när Guitar Hero 3 - Legends of Rock anländer i dagarna. Det är nämligen precis detta spel som nu, i skrivande stund, sorteras i Göteborg för vidare transport upp till Falustad.
Kommande festligheter kommer att få sig ett ordentligt tävlingsmoment inbakat i sig. Med största sannolikhet. =D
En lista...
...verkar vara inne att presentera på sin lilla blogg och jag sträcker ut armen, hugger tag i första bästa greppvanliga metallstång och hoppar ivrigt på tåget. Dock vet jag inte riktigt vad jag listan ska utmynna i eller ens innehålla, men det kan ju trots allt vara lite roligt att ha sparat till nästa år. Om inte för Din skull, så för min egen. Om det är så att du tycker att jag glömt något, borde byta ut något, eller helt enkelt ta bort något så ber jag dig snällt att påminna mig. Jag är ju trots allt inte mer än människa. Alla kan vi fela, även jag. =D
So, where to begin?
Årets idrottsögonblick utspelar precis när året fortfarande bara är barnet. Charlotte Kalla trotsade tyngdkraften och klättrade raka vägen in i svenska folkets hjärtan, däribland mitt. Hennes ryck i slalombacken (~4.00) är en TV-klassiker och det ögonblick som etsat sig fast på näthinnan för min del.
Årets musikupplevelse är nog kanske en av de enklare sakerna att lista här. Livekonserten med Within Temptation i Mariestad rockade fett och som konsertperson är jag ju faktiskt rätt grön. Oförglömligt.
Årets maktbyte står en färgad man för. Det ska bli otroligt intressant att se hur landet "over there" kommer att förändras och utvecklas nu när Barack Obama tar över efter Bushs åtta år av vanskötsel. Så mycket sämre kan det väl ändå inte gå, eller?
Årets personliga karriärsutveckling får jag ju också ta och nämna. Att axla manteln som lärare i matematik är väl kanske inte lättaste jag gjort, eller det jobbigaste eller ens det mest utvecklande, men nog är det alltid lite spännande med nya utmaningar. Att dessutom få bossa och styra lite som arbetslagsledare väljer jag att placera i denna kategori. Med facit i hand så är det kanske ett av de mest otacksamma jag gjort och lärdomen jag drar är: "jag ska se det som en erfarnhet när jag söker andra jobb..."
Årets mardröm har utspelat sig i Österrike och med Josef Fritzl som regissör. Usch, jag väljer att inte lägga någon bild på monstret eller ens skriva så mycket om det.
Årets första Blu-Ray i min ägo är helt underbar och bara måste upplevas.
Årets största köp från egen kassa är min bil. Nej, ursäkta. Jag menar pärla. =)
Billån... Ja, man börjar sannerligen bli vuxen nu. =)
Årets lättnad är att jag ännu en gång klarade mig ifrån den evigt återkommande vinterkräksjukan. En liten incident med en kalkonsallad, men annars har väl magen varit min vän.
Årets stora frågetecken för mig måste vara hur det kan bli en så enorm hysteri kring en person som... ja, alltså vad har hon gjort egentligen? Har jag missat något?
Nej, nu börjar listan urarta och även om det är lite halvroligt att leta nördiga saker att nämna så förstår jag att ärade läsare inte riktigt uppskattar allt. Håll därför tillgodo med ovan gjorda minneslista och komplettera den gärna via i kommentarslänken här nedan.
Gott Nytt till er alla!
Mardrömshögtiden...
... för många människor börjar nu lida mot sitt slut. Julen och allt som hör där till är ju faktiskt en av de helger som slår hårdast mot familjer och människor som har det svårt här i livet. Allt ifrån ensamhet till svåra drog- och spritmissbruk fyller trots allt många människors liv. Sorgligt hur livet kan utveckla sig ibland.
Själv sitter man och suckar, pustar, stånkar och stönar över varför man tryckte i sig den där sista prinskorven. Man undrar hur man kan vara så urbota dum och galen att man, för tredje dagen i följd, fyller magen till bristningsgränsen med allehanda kulinariska kreationer. Köttbullar, nämnda prinskorvar, janssons frestelse, olika sillsorter, potatis, leverpastej, ägg, gravad lax, rökt lax... Ja, listan tar bannemig aldrig slut och det märkliga är att magen faktiskt är tom dagen efter ändå. Så nog går det i lite till alltid. Märkligt hur man ibland fungerar. Äta man bör, annars man dör. Ordstävet är som en knäpp på näsan och man kan inte göra annat än le åt detta överflöd av mat. Usch och fy, vad man har det bra här i livet. Man måste ibland stanna upp här i vardagen och faktiskt reflektera över hur oförskämt bra man har det och hur bra man har haft det tidigare i livet. Julen är för mig en högtid att längta till och detta är jag otroligt tacksam över att få känna. Speciellt med tanke på hur julfirandet blivit så sanslöst stort här i sverige. Flera månader i förväg börjar ju denna jul- och tomtehysteri. Stackars alla satar som känner ångest inför juletider.
Vad är då mitt utlåtande från 2008års julfirande? Jo, det har återigen varit en lyckad helg med mysigt umgänge, god mat i stora mängder, dryck i allehanda utformning och sötsaker. Ja, dessa sötsaker och framförallt choklad i överflöd! "Mummapruppa" som en nära släkting skulle uttrycka det.
Nog har helgen varit lite slitsam också. Annandagen var lite halvtung, men allt var självförvållat efter juldagens kvällsfirande på hemmaplan. En för övrigt mycket lyckad och trevlig tillställning med ett par nya bekantskaper att lägga på minnet.
Puh... kanske har jag kommit igång med bloggandet igen nu. En klapp på axeln eller så, är ju alltid trevligt.
Själv sitter man och suckar, pustar, stånkar och stönar över varför man tryckte i sig den där sista prinskorven. Man undrar hur man kan vara så urbota dum och galen att man, för tredje dagen i följd, fyller magen till bristningsgränsen med allehanda kulinariska kreationer. Köttbullar, nämnda prinskorvar, janssons frestelse, olika sillsorter, potatis, leverpastej, ägg, gravad lax, rökt lax... Ja, listan tar bannemig aldrig slut och det märkliga är att magen faktiskt är tom dagen efter ändå. Så nog går det i lite till alltid. Märkligt hur man ibland fungerar. Äta man bör, annars man dör. Ordstävet är som en knäpp på näsan och man kan inte göra annat än le åt detta överflöd av mat. Usch och fy, vad man har det bra här i livet. Man måste ibland stanna upp här i vardagen och faktiskt reflektera över hur oförskämt bra man har det och hur bra man har haft det tidigare i livet. Julen är för mig en högtid att längta till och detta är jag otroligt tacksam över att få känna. Speciellt med tanke på hur julfirandet blivit så sanslöst stort här i sverige. Flera månader i förväg börjar ju denna jul- och tomtehysteri. Stackars alla satar som känner ångest inför juletider.
Vad är då mitt utlåtande från 2008års julfirande? Jo, det har återigen varit en lyckad helg med mysigt umgänge, god mat i stora mängder, dryck i allehanda utformning och sötsaker. Ja, dessa sötsaker och framförallt choklad i överflöd! "Mummapruppa" som en nära släkting skulle uttrycka det.
Nog har helgen varit lite slitsam också. Annandagen var lite halvtung, men allt var självförvållat efter juldagens kvällsfirande på hemmaplan. En för övrigt mycket lyckad och trevlig tillställning med ett par nya bekantskaper att lägga på minnet.
Puh... kanske har jag kommit igång med bloggandet igen nu. En klapp på axeln eller så, är ju alltid trevligt.
Usch...
... och fy på mig! Nu har jag verkligen slarvat under lång tid med mitt bloggande och i ärlighetens namn så finns det inget försvar. Tiden har funnits tillsammans med inspirationen, men av någon outgrundlig anledning så har inte fingrarna skött sitt jobb med att smattra ned dessa så underbara små visdomsord. Hm... Visdomsord är väl kanske att ta i. Vi kan nöja oss med ord i detta fall. Ni tappra läsare som lönlöst besökt min läs- och skrivhörna i jakten på textburen underhållning, ska ha en stor eloge. Tappa inte modet. Jag lovar bättring.
Only in America...
... är detta möjligt:
Det tragiska är väl att vi i Sverige har en förmåga att efterapa det märkliga landet i väster.
Det tragiska är väl att vi i Sverige har en förmåga att efterapa det märkliga landet i väster.
Internet är väl...
... för roligt ibland det.
Man kan verkligen finna de mest udda sakerna på nätet och denna gång snubblade jag över en smått hysterisk film. En hysteriskt rolig film för mig och många andra likasinnade själar där ute i sajjberspejs.
Jag kan tänka mig att många av mina trogna läsare nu höjer lite på ögonbrynen och ruskar kanske lite på huvudet med tanken att jag må vara knäpp, men verkligheten är nämligen den, att undertecknad är lite av en Marvelfantast och jag ämnar inte offra energi på att förklara för ignoranta och okunniga människor vad detta innebär. Ni som förstår, förstår. Det räcker för mig.
Ni som blivit lite nyfikna ber jag att klicka på följande länk och ni nördbröder och nördsystrar, enjoy!
Man kan verkligen finna de mest udda sakerna på nätet och denna gång snubblade jag över en smått hysterisk film. En hysteriskt rolig film för mig och många andra likasinnade själar där ute i sajjberspejs.
Jag kan tänka mig att många av mina trogna läsare nu höjer lite på ögonbrynen och ruskar kanske lite på huvudet med tanken att jag må vara knäpp, men verkligheten är nämligen den, att undertecknad är lite av en Marvelfantast och jag ämnar inte offra energi på att förklara för ignoranta och okunniga människor vad detta innebär. Ni som förstår, förstår. Det räcker för mig.
Ni som blivit lite nyfikna ber jag att klicka på följande länk och ni nördbröder och nördsystrar, enjoy!
Ta mitt råd...
... och låt dig roas när du nyttjar följande lista. Min personlige favorit är nog fyran tror jag. =)
I give to You,
De 9 bästa sätten att bli av med telefonförsäljare
Om ni testar någon av ovanstående så ber jag er att upplysa mig och resten av mina läsare hur utfallet blev. Delad glädje är dubbel glädje! Kom ihåg det. =)
I give to You,
De 9 bästa sätten att bli av med telefonförsäljare
- 1. Försäljaren: (Presenterar sig) Du: - Vänta lite, jag ska bara byta telefon... *Klick* Om de ringer upp igen, bara upprepa...
- 2. Om de börjar med att säga "Hur mår du idag?" svara, "Varför vill du veta det?" Eller så kan du säga "Vad glad jag är att du frågade, därför att ingen verkar bry sig nuförtiden och jag har så många problem, min ischias blir bara värre, mina ögonfransar trillar av, min hund dog precis...." När de försöker sälja igen så fortsätt bara att prata om dina problem.
- 3. Om de säger att det är Anders Andersson från XYZ företaget så be dem bokstavera sitt namn, be dem sedan bokstavera företagets namn, fråga var företaget finns. Fortsätt att fråga personliga frågor eller frågor om företaget så länge som behövs.
- 4. Denna fungerar bäst om du är kille: Telefonförsäljare: "Hej, mitt namn är Hanna och jag företräder Buffel & Båg...." Du: "Häng kvar en sekund....(Några sekunders paus) Okej, (prata med hes, sexig röst) Vad har du på dig?"
- 5. Gör några glädjetjut och låt glad och överraskad. "Hanna!! Är det verkligen du? Kära nån! Hanna, hur har du det?" Förhoppningsvis så får Hanna ett par sekunders huvudbry medan hon försöker komma på vem i hela friden du är och hur ni känner varandra
- 6. Säg "Nej" upprepade gånger. Se till att varje nej inte låter likadant och fortsätt att mala på även när dom pratar. Detta är roligast om du klarar av att hålla på tills dom lägger på.
- 7. Låt personen säga allt sitt och ge endast nödvändiga svar som "Jaha", "Verkligen", "Spännande!". Sen när de undrar om du vill köpa produkten eller tjänsten, så fråga om dom vill gifta sig med dig.
- 8. Svara telefonen. Så fort du inser att det är en telefonförsäljare lägg luren ifrån dig och skrik "Ahhhh.... Hjälp!" Lägg sedan på.
- 9. Säg till telefonförsäljaren: "Tyvärr, jag kan inte prata just nu, men kan inte jag få ditt hemnummer så kan jag ringa när jag har bättre tid." När dom lite besvärat svarar att de inte kan ge ut sitt hemnummer säg, "Jag förstår, du vill inte att främlingar ringer hem till dig! Nu vet du hur jag känner det."
Om ni testar någon av ovanstående så ber jag er att upplysa mig och resten av mina läsare hur utfallet blev. Delad glädje är dubbel glädje! Kom ihåg det. =)
Lätt generad...
... måste jag erkänna att mitt ego fått sig en liten törn och smärtan i sidan hos egot, vibrerar i samklang med den härliga och kroppsligt begränsande träningsvärken som bosatt sig i den fysiska varelsen Markus. Ja, smärtan i muskulaturen dagen efter ett träningspass är fortfarande förknippat med en viss masochistisk njutning. Kanske inte riktigt masochistisk, men nog så nära. Om den ärade läsaren skulle se undertecknad framför datorn, skulle hon (eller han) genast se var de trasiga fibrillerna var lokaliserade. Tänk; en solros som konstant övervattnats i en veckas tid, ståendes i en garderob i en sommarstuga på vintern. Ungefär så, är min hållning i detta nu. Jag förmår således inte att hålla ryggen vare sig sträckt, rak eller stolt.
Nåja. Du undrar kanske varför mitt ego smärtar? Är det så att du inte gör det, kan du ju alltid sluta läsa nu. Men för ni underbart intresserade människor så tänker jag nu upplysa er om vad som skapat denna sagolika träningsvärk. Jag har för första gången i mitt liv genomfört ett... håll i er nu... Yogapass. Ja, precis. Ett sånt där pass där man ömsom ligger och ömsom står i olika ställningar på ett liggunderlag samtidigt som man andas lugnt. Eller som jag uttryckte det för mina elever; "... man ligger och sprattlar på en dyna".
Efter 20minuter "sprattlandes" på liggunderlaget förvånas jag när jag helt plötsligt behöver torka bort en glänsande svettdroppe som hänger från min nästipp och skakar i takt med mina darrande muskler. Den analyserande fysiologen i mig börjar genast inventera det rådande hälsotillståndet och inser att kroppen är varm trots kombinationen av den kyliga idrottshallen och min tunna klädsel. Insikten att hjärtat slår tunga slag och dess slagvolym för längesedan nått max får mig att dra generat på smilbanden samtidigt som jag dråsar i golvet med rejäl duns. Detta eftersom jag, för en bråkdels sekund, tappat fokus och därmed förlorat den lilla balans jag lyckats frambringa under tiden som jag vrider och vänder mig från det ena ytterläget till det andra. Att eleverna bakom mig får sig ett redigt gapskratt bjuder jag på.
Min slutsats: Yoga är en ypperlig träningsform och jag ska härmed sluta döma fysiska aktiviteter innan jag själv testat dem enligt konstens alla regler.
All respekt till professionella yoga-instruktörer!
Nåja. Du undrar kanske varför mitt ego smärtar? Är det så att du inte gör det, kan du ju alltid sluta läsa nu. Men för ni underbart intresserade människor så tänker jag nu upplysa er om vad som skapat denna sagolika träningsvärk. Jag har för första gången i mitt liv genomfört ett... håll i er nu... Yogapass. Ja, precis. Ett sånt där pass där man ömsom ligger och ömsom står i olika ställningar på ett liggunderlag samtidigt som man andas lugnt. Eller som jag uttryckte det för mina elever; "... man ligger och sprattlar på en dyna".
Efter 20minuter "sprattlandes" på liggunderlaget förvånas jag när jag helt plötsligt behöver torka bort en glänsande svettdroppe som hänger från min nästipp och skakar i takt med mina darrande muskler. Den analyserande fysiologen i mig börjar genast inventera det rådande hälsotillståndet och inser att kroppen är varm trots kombinationen av den kyliga idrottshallen och min tunna klädsel. Insikten att hjärtat slår tunga slag och dess slagvolym för längesedan nått max får mig att dra generat på smilbanden samtidigt som jag dråsar i golvet med rejäl duns. Detta eftersom jag, för en bråkdels sekund, tappat fokus och därmed förlorat den lilla balans jag lyckats frambringa under tiden som jag vrider och vänder mig från det ena ytterläget till det andra. Att eleverna bakom mig får sig ett redigt gapskratt bjuder jag på.
Min slutsats: Yoga är en ypperlig träningsform och jag ska härmed sluta döma fysiska aktiviteter innan jag själv testat dem enligt konstens alla regler.
All respekt till professionella yoga-instruktörer!
Min oskuld...
... i att rätta Matematikprov är nu förlorad. Jag har under 27 år tagit väl hand om den och den har burits varmt vid mitt hjärta alla dessa år. Ja, man kan påstå att jag varit stolt över den. Men, nu är den för alltid förlorad...
... och det känns helt underbart! =D
All heder till världens alla duktiga matematiklärare som kämpar, dag ut och dag in, med att tolka hieroglyfer och runskrift som ska föreställa siffror. Att de (siffrorna alltså) dessutom presenteras i ett virrvarr av andra sifferkompisar som gärna dessutom kryper in i varandra gör ju inte saken lättare att tolka och förstå. Det gäller att ha en vild fantasi och ett himmelskt tålamod för att ens försöka greppa det matematiska resonemanget som vissa elever för. Ett riktigt svingöra utan dess like är vad det är, MEN jag måste få tillägga att det är lite spännande att följa hur en mognande hjärna resonerar kring matematiska problem. När man lyckas finna den där tråden* efter att ha härlett bokstäver och siffror från faktorer som utseende, lutning, krummelurkombinationer och andra spännande symboler, vaknar den stundtals sovande lärarsjälen och man spricker upp i ett leende... som ganska snart sloknar igen när man märker att man får sätta en till bock invid svaret. Nåja, ibland så glimmer det ju till och man får sätta en glad 1:a (som i 1poäng) efter en uppgift. Att få sitta och extatiskt skriva ut en trepoängare på en svår uppgift till en elev, får nästan hjärtat att spricka av stolthet och glädje.
Stolthet, glädje, sorg och besvikelse... känslorna är många, men just nu känner jag mest en lättnad. Otroligt skönt att ha premiären avklarad. Och det gjorde bara lite ont.
* = som ofta anses som röd (fråga mig inte varför den har just den färgen)
... och det känns helt underbart! =D
All heder till världens alla duktiga matematiklärare som kämpar, dag ut och dag in, med att tolka hieroglyfer och runskrift som ska föreställa siffror. Att de (siffrorna alltså) dessutom presenteras i ett virrvarr av andra sifferkompisar som gärna dessutom kryper in i varandra gör ju inte saken lättare att tolka och förstå. Det gäller att ha en vild fantasi och ett himmelskt tålamod för att ens försöka greppa det matematiska resonemanget som vissa elever för. Ett riktigt svingöra utan dess like är vad det är, MEN jag måste få tillägga att det är lite spännande att följa hur en mognande hjärna resonerar kring matematiska problem. När man lyckas finna den där tråden* efter att ha härlett bokstäver och siffror från faktorer som utseende, lutning, krummelurkombinationer och andra spännande symboler, vaknar den stundtals sovande lärarsjälen och man spricker upp i ett leende... som ganska snart sloknar igen när man märker att man får sätta en till bock invid svaret. Nåja, ibland så glimmer det ju till och man får sätta en glad 1:a (som i 1poäng) efter en uppgift. Att få sitta och extatiskt skriva ut en trepoängare på en svår uppgift till en elev, får nästan hjärtat att spricka av stolthet och glädje.
Stolthet, glädje, sorg och besvikelse... känslorna är många, men just nu känner jag mest en lättnad. Otroligt skönt att ha premiären avklarad. Och det gjorde bara lite ont.
* = som ofta anses som röd (fråga mig inte varför den har just den färgen)
En ny grannplåga...
... har blivit funnen.
Den trångsynta och smått musikaliskt insnöade bloggaren har, efter en mängd slumpartade händelser, fastnat för ett nytt inslag i musikbranschen. Ännu en gång är det ett nordiskt band som fångat min uppmärksamhet och som alla vet så är det lite halvknepigt att väcka min intresselusta, speciellt när det gäller matematiskt förutbestämda kompositioner av frekvensformationer, a.k.a. Musik. Jag är kräsen och ytterst svårövertalad då det gäller att verkligen fastna för något. Visst, jag är en allätare och relativt fördomsfri **host** när det gälller musik och jag kan finna mig i att lyssna på det mesta som bjuds, men att lyckas låsa och bibehålla mitt fokus är svårt.
Jag, tillsammans med Youtube, presenterar här nedanför den låt som fick upp mina ögon (eller ska man kanske säga öron?) för bandet ifråga. Den inledande minuten är verkligen något som kryper in i mig och griper tag i nån mystisk musiknerv. När räkneverket närmar sig 31sekunder... spetsa öronen, blunda, fånga känslan i låten och... njut..
Den trångsynta och smått musikaliskt insnöade bloggaren har, efter en mängd slumpartade händelser, fastnat för ett nytt inslag i musikbranschen. Ännu en gång är det ett nordiskt band som fångat min uppmärksamhet och som alla vet så är det lite halvknepigt att väcka min intresselusta, speciellt när det gäller matematiskt förutbestämda kompositioner av frekvensformationer, a.k.a. Musik. Jag är kräsen och ytterst svårövertalad då det gäller att verkligen fastna för något. Visst, jag är en allätare och relativt fördomsfri **host** när det gälller musik och jag kan finna mig i att lyssna på det mesta som bjuds, men att lyckas låsa och bibehålla mitt fokus är svårt.
Jag, tillsammans med Youtube, presenterar här nedanför den låt som fick upp mina ögon (eller ska man kanske säga öron?) för bandet ifråga. Den inledande minuten är verkligen något som kryper in i mig och griper tag i nån mystisk musiknerv. När räkneverket närmar sig 31sekunder... spetsa öronen, blunda, fånga känslan i låten och... njut..
Grannplåga var det....
Jo, som all annan rockmusik bör Volbeat spelas på förhållandevis hög ljudnivå och således får min teknikhörna jobba hårt när jag får en stund över. Jamoburkarna tillsammans med Sonyreceivern kämpar på för att förvandla min lägenhet till ett inferno av förtätningar och förtunningar i luften. Än så länge har inte grannarna knackat i väggarna eller ringt på min dörrklocka. Vi får väl se längre fram. =D
Om ni gillade låten så finns den och några fler favoriter från bandet i min spellista här till vänster. Självfallet tillsammans med en mängd andra mästerverk som lyckats gripa tag och perverst klämma på min musiknerv.
Tack, tack som fan... (för att du läste)
Jo, som all annan rockmusik bör Volbeat spelas på förhållandevis hög ljudnivå och således får min teknikhörna jobba hårt när jag får en stund över. Jamoburkarna tillsammans med Sonyreceivern kämpar på för att förvandla min lägenhet till ett inferno av förtätningar och förtunningar i luften. Än så länge har inte grannarna knackat i väggarna eller ringt på min dörrklocka. Vi får väl se längre fram. =D
Om ni gillade låten så finns den och några fler favoriter från bandet i min spellista här till vänster. Självfallet tillsammans med en mängd andra mästerverk som lyckats gripa tag och perverst klämma på min musiknerv.
Tack, tack som fan... (för att du läste)
Det är sant...
... man kan verkligen få för mycket av det goda och riskerna med att lyssna på musik med för hög volym, har precis fått en helt ny innebörd!
Snacka om att basen känns i bröstet!
Snacka om att basen känns i bröstet!
Kossan.se
Lyssna gärna!