Mackepes bidrag till omvärlden

... evigheter sedan jag tog mitt ansvar och fyllde på detta lilla tankeplank. Av någon anledning har behovet, att skriva av mig och låta andra få ta del av mina visdomsord, lyst med sin frånvaro. Kan det kanske vara så att jag nöjer mig med visdomspridningen jag utför i mitt yrke? Njae, klart tveksamt. =) Att tala till ointresserade och kunskapsmätta tonåringar som dessutom befinner sig ett evigt halvsovande tillstånd är inte alltid så tillfredställande och berikande. Hm... Det där lät och var kanske lite väl elakt och syniskt. Det finns ju faktiskt de ungdomar som är otroligt pigga och kunskapstörstande, även om de emellanåt tycks lite osynliga. Nejdå, jag är inte alls bitter. ;-)

Nog om detta...

Det finns faktiskt en del teveprogram i etern som har en tendens att sätta griller i huvudet på stackars mig. Jag trodde, i min enfald, att jag var en mediemotståndskraftig individ som stod pall för all visuell och subliminal hjärntvätteri, men icke. Denna gång är det programmet Miami Ink som lyckats. Jag har fått för mig att jag vill skaffa mig en tatuering!  "Jag" och "tatuering" i samma mening utan att innehålla ett "aldrig" eller "inte", borde inte finnas helt enkelt. Därför känns denna mening främmande att säga, men samtidigt ganska så rätt. <Jag vill tatuera mig. (tror jag)>

Frågan är i dagsläget; vilket motiv?

...fortsättning följer garanterat!