Melodispektaklet...
... eller vänta nu. Melodifestivalen heter den väl, eller? Nåja... Eländet har trots allt dragit igång, även iår, och den massmediala bevakningen börjar ta himmelska proportioner. Varje år är det samma löpsedlar, samma skandaler, samma tjat... Ja, jag säger tjat då jag faktiskt börjar tröttna på konceptet. Presentera låtarna, räkna rösterna och berätta vem som vann. It´s that easy.
Märkligt...
... hur det kan vara med det här bloggandet. Under lång tid har jag nu saknat all motivation att skriva på denna lilla hörna och vad det kan bero på, står skrivet i stjärnorna. Så, om nån kan tyda stjärnorna språk vore jag mycket tacksam om ni ville upplysa mig. Hur som helst blir detta lilla textavsnitt fullkomligt onödigt och enbart ett sätt för mig att hålla bloggen vid liv och visa, för trogna besökare, att jag fortfarande är vid liv och att bloggen enbart är i ett slumrande skede.
Stunder som dessa man börjar förstå flummiga konstnärer, författare, regissörer och musiker får skrivkramp. Jag skulle nog behöva mig musa. Undrar om det finns någon som är villig att ställa upp som inspiration.
Stunder som dessa man börjar förstå flummiga konstnärer, författare, regissörer och musiker får skrivkramp. Jag skulle nog behöva mig musa. Undrar om det finns någon som är villig att ställa upp som inspiration.
Blir man...
...blind för sin egen doft eller väljer man att ignorera den?
Tanken slog mig under gårdagens gympass då jag i vanlig ordning äntrade uppvärmningsrummet och möttes av en doft, eller snarare en stank, som fick näshåren att krulla sig i näsan. På ett av löpbanden studsar en kille iförd funktionslinne och ett par minimala shorts. Självklart var det finfina märken på kläderna och han var säkerligen helnöjd med sin outfit. Men som alla träningskunniga vet, så har funktionskläder en tendens att börja lukta efter ett svettigt pass. Ja, har man dessutom inte tvättat kläderna på ett tag så förstår ni nog doften. Mina 500m i roddmaskinen har nog aldrig gått så fort och min andningen torde ha varit en märklig sak att beskåda. Att undvika andning med näsan och samtidigt brottas med tanken på att dra in de illaluktande partiklarna i min mun, renderade sannolikt i en ytterst absurd scen. Stunder som denna önskar man nästan att man kunde andas med öronen.
Undrar om han kände doften själv? Det måste han ha gjort. Han såg inte blind ut.
Tanken slog mig under gårdagens gympass då jag i vanlig ordning äntrade uppvärmningsrummet och möttes av en doft, eller snarare en stank, som fick näshåren att krulla sig i näsan. På ett av löpbanden studsar en kille iförd funktionslinne och ett par minimala shorts. Självklart var det finfina märken på kläderna och han var säkerligen helnöjd med sin outfit. Men som alla träningskunniga vet, så har funktionskläder en tendens att börja lukta efter ett svettigt pass. Ja, har man dessutom inte tvättat kläderna på ett tag så förstår ni nog doften. Mina 500m i roddmaskinen har nog aldrig gått så fort och min andningen torde ha varit en märklig sak att beskåda. Att undvika andning med näsan och samtidigt brottas med tanken på att dra in de illaluktande partiklarna i min mun, renderade sannolikt i en ytterst absurd scen. Stunder som denna önskar man nästan att man kunde andas med öronen.
Undrar om han kände doften själv? Det måste han ha gjort. Han såg inte blind ut.
