Nu får det vara nog...

... av det här urtrista och omåttligt humörssänkande svenska höstvädret!

Beklagar innehållet i detta inlägg. Att diskutera vädret är absolut ett släktdrag som jag inte är stolt över, men nog tusan kunde väl vädret ge sig nu? Vem längtar inte efter en klar och frisk vintermorgon där nattens kyla renderat i trädstammarnas mystiska och lätt spöklika knakande i mörkret?

Jag minns tillbaka till de stunder under min militärtjänstgöring då man låg ute i Vuollerims snötäckta vidder om nätterna. Timmarna i vaktposten, andedräkten som besjälades i kylan och de mystiska yxslagen mot de torra trädstammarna. Dessa yxslag som orsakade en nervös klump inombords, då ensamheten var som starkast, berodde på denna isande kyla. En kyla som spräckte trädstammar...

Underbart vinterträd

...en kyla som väckte livet.



Det är nu...

... evigheter sedan jag tog mitt ansvar och fyllde på detta lilla tankeplank. Av någon anledning har behovet, att skriva av mig och låta andra få ta del av mina visdomsord, lyst med sin frånvaro. Kan det kanske vara så att jag nöjer mig med visdomspridningen jag utför i mitt yrke? Njae, klart tveksamt. =) Att tala till ointresserade och kunskapsmätta tonåringar som dessutom befinner sig ett evigt halvsovande tillstånd är inte alltid så tillfredställande och berikande. Hm... Det där lät och var kanske lite väl elakt och syniskt. Det finns ju faktiskt de ungdomar som är otroligt pigga och kunskapstörstande, även om de emellanåt tycks lite osynliga. Nejdå, jag är inte alls bitter. ;-)

Nog om detta...

Det finns faktiskt en del teveprogram i etern som har en tendens att sätta griller i huvudet på stackars mig. Jag trodde, i min enfald, att jag var en mediemotståndskraftig individ som stod pall för all visuell och subliminal hjärntvätteri, men icke. Denna gång är det programmet Miami Ink som lyckats. Jag har fått för mig att jag vill skaffa mig en tatuering!  "Jag" och "tatuering" i samma mening utan att innehålla ett "aldrig" eller "inte", borde inte finnas helt enkelt. Därför känns denna mening främmande att säga, men samtidigt ganska så rätt. <Jag vill tatuera mig. (tror jag)>

Frågan är i dagsläget; vilket motiv?

...fortsättning följer garanterat!

Om jag fick...

... bli en superhjälte med tre superkrafter, vilka skulle dessa krafter då vara?

  1. Förmågan att flyga utan hjälpmedel.
    - Vilken känsla att bara lyfta händerna mot skyn och se molnen närma sig som i en dröm. Trots en ytterst obehaglig akrofobi, som vid vissa tillfällen får dödsångesten att rusa genom mitt blod likt en flod av eld och is, vore denna förmåga helt underbar. Tänk att jaga fåglar i deras rätta element, eller glida fram över öppna vidder en varm sommardag.
  2. Förmågan att böja de elektromagnetiska vågorna/partiklarna, även kallat ljus, enligt min önskan.
    - Vem skulle inte vilja kunna göra sig osynlig på beställning? Motiveringar känns fullständigt överflödiga.
  3. Telekinesi
    - Att med hjälp av ren tankekraft kunna flytta saker och ting i vår omgivning vore enligt mig, "fett me skoj". Ett vackert uttryck som jag tar mig friheten och lånar av en snillrik elev...
Alltså:

En osynlig och flygande Markus med förmågan att flytta och styra saker enbart med tanken. Ta det tillsammans med en tätt åtsittande helkroppsstrumpa i superspandex, så har ni bilden av mig som Superhjälte!

...snacka om att golfkarriären skulle ta fart. =)

RSS 2.0