Mardrömshögtiden...
... för många människor börjar nu lida mot sitt slut. Julen och allt som hör där till är ju faktiskt en av de helger som slår hårdast mot familjer och människor som har det svårt här i livet. Allt ifrån ensamhet till svåra drog- och spritmissbruk fyller trots allt många människors liv. Sorgligt hur livet kan utveckla sig ibland.
Själv sitter man och suckar, pustar, stånkar och stönar över varför man tryckte i sig den där sista prinskorven. Man undrar hur man kan vara så urbota dum och galen att man, för tredje dagen i följd, fyller magen till bristningsgränsen med allehanda kulinariska kreationer. Köttbullar, nämnda prinskorvar, janssons frestelse, olika sillsorter, potatis, leverpastej, ägg, gravad lax, rökt lax... Ja, listan tar bannemig aldrig slut och det märkliga är att magen faktiskt är tom dagen efter ändå. Så nog går det i lite till alltid. Märkligt hur man ibland fungerar. Äta man bör, annars man dör. Ordstävet är som en knäpp på näsan och man kan inte göra annat än le åt detta överflöd av mat. Usch och fy, vad man har det bra här i livet. Man måste ibland stanna upp här i vardagen och faktiskt reflektera över hur oförskämt bra man har det och hur bra man har haft det tidigare i livet. Julen är för mig en högtid att längta till och detta är jag otroligt tacksam över att få känna. Speciellt med tanke på hur julfirandet blivit så sanslöst stort här i sverige. Flera månader i förväg börjar ju denna jul- och tomtehysteri. Stackars alla satar som känner ångest inför juletider.
Vad är då mitt utlåtande från 2008års julfirande? Jo, det har återigen varit en lyckad helg med mysigt umgänge, god mat i stora mängder, dryck i allehanda utformning och sötsaker. Ja, dessa sötsaker och framförallt choklad i överflöd! "Mummapruppa" som en nära släkting skulle uttrycka det.
Nog har helgen varit lite slitsam också. Annandagen var lite halvtung, men allt var självförvållat efter juldagens kvällsfirande på hemmaplan. En för övrigt mycket lyckad och trevlig tillställning med ett par nya bekantskaper att lägga på minnet.
Puh... kanske har jag kommit igång med bloggandet igen nu. En klapp på axeln eller så, är ju alltid trevligt.
Själv sitter man och suckar, pustar, stånkar och stönar över varför man tryckte i sig den där sista prinskorven. Man undrar hur man kan vara så urbota dum och galen att man, för tredje dagen i följd, fyller magen till bristningsgränsen med allehanda kulinariska kreationer. Köttbullar, nämnda prinskorvar, janssons frestelse, olika sillsorter, potatis, leverpastej, ägg, gravad lax, rökt lax... Ja, listan tar bannemig aldrig slut och det märkliga är att magen faktiskt är tom dagen efter ändå. Så nog går det i lite till alltid. Märkligt hur man ibland fungerar. Äta man bör, annars man dör. Ordstävet är som en knäpp på näsan och man kan inte göra annat än le åt detta överflöd av mat. Usch och fy, vad man har det bra här i livet. Man måste ibland stanna upp här i vardagen och faktiskt reflektera över hur oförskämt bra man har det och hur bra man har haft det tidigare i livet. Julen är för mig en högtid att längta till och detta är jag otroligt tacksam över att få känna. Speciellt med tanke på hur julfirandet blivit så sanslöst stort här i sverige. Flera månader i förväg börjar ju denna jul- och tomtehysteri. Stackars alla satar som känner ångest inför juletider.
Vad är då mitt utlåtande från 2008års julfirande? Jo, det har återigen varit en lyckad helg med mysigt umgänge, god mat i stora mängder, dryck i allehanda utformning och sötsaker. Ja, dessa sötsaker och framförallt choklad i överflöd! "Mummapruppa" som en nära släkting skulle uttrycka det.
Nog har helgen varit lite slitsam också. Annandagen var lite halvtung, men allt var självförvållat efter juldagens kvällsfirande på hemmaplan. En för övrigt mycket lyckad och trevlig tillställning med ett par nya bekantskaper att lägga på minnet.
Puh... kanske har jag kommit igång med bloggandet igen nu. En klapp på axeln eller så, är ju alltid trevligt.
Usch...
... och fy på mig! Nu har jag verkligen slarvat under lång tid med mitt bloggande och i ärlighetens namn så finns det inget försvar. Tiden har funnits tillsammans med inspirationen, men av någon outgrundlig anledning så har inte fingrarna skött sitt jobb med att smattra ned dessa så underbara små visdomsord. Hm... Visdomsord är väl kanske att ta i. Vi kan nöja oss med ord i detta fall. Ni tappra läsare som lönlöst besökt min läs- och skrivhörna i jakten på textburen underhållning, ska ha en stor eloge. Tappa inte modet. Jag lovar bättring.
