Only in America...
... är detta möjligt:
Det tragiska är väl att vi i Sverige har en förmåga att efterapa det märkliga landet i väster.
Det tragiska är väl att vi i Sverige har en förmåga att efterapa det märkliga landet i väster.
Internet är väl...
... för roligt ibland det.
Man kan verkligen finna de mest udda sakerna på nätet och denna gång snubblade jag över en smått hysterisk film. En hysteriskt rolig film för mig och många andra likasinnade själar där ute i sajjberspejs.
Jag kan tänka mig att många av mina trogna läsare nu höjer lite på ögonbrynen och ruskar kanske lite på huvudet med tanken att jag må vara knäpp, men verkligheten är nämligen den, att undertecknad är lite av en Marvelfantast och jag ämnar inte offra energi på att förklara för ignoranta och okunniga människor vad detta innebär. Ni som förstår, förstår. Det räcker för mig.
Ni som blivit lite nyfikna ber jag att klicka på följande länk och ni nördbröder och nördsystrar, enjoy!
Man kan verkligen finna de mest udda sakerna på nätet och denna gång snubblade jag över en smått hysterisk film. En hysteriskt rolig film för mig och många andra likasinnade själar där ute i sajjberspejs.
Jag kan tänka mig att många av mina trogna läsare nu höjer lite på ögonbrynen och ruskar kanske lite på huvudet med tanken att jag må vara knäpp, men verkligheten är nämligen den, att undertecknad är lite av en Marvelfantast och jag ämnar inte offra energi på att förklara för ignoranta och okunniga människor vad detta innebär. Ni som förstår, förstår. Det räcker för mig.
Ni som blivit lite nyfikna ber jag att klicka på följande länk och ni nördbröder och nördsystrar, enjoy!
Ta mitt råd...
... och låt dig roas när du nyttjar följande lista. Min personlige favorit är nog fyran tror jag. =)
I give to You,
De 9 bästa sätten att bli av med telefonförsäljare
Om ni testar någon av ovanstående så ber jag er att upplysa mig och resten av mina läsare hur utfallet blev. Delad glädje är dubbel glädje! Kom ihåg det. =)
I give to You,
De 9 bästa sätten att bli av med telefonförsäljare
- 1. Försäljaren: (Presenterar sig) Du: - Vänta lite, jag ska bara byta telefon... *Klick* Om de ringer upp igen, bara upprepa...
- 2. Om de börjar med att säga "Hur mår du idag?" svara, "Varför vill du veta det?" Eller så kan du säga "Vad glad jag är att du frågade, därför att ingen verkar bry sig nuförtiden och jag har så många problem, min ischias blir bara värre, mina ögonfransar trillar av, min hund dog precis...." När de försöker sälja igen så fortsätt bara att prata om dina problem.
- 3. Om de säger att det är Anders Andersson från XYZ företaget så be dem bokstavera sitt namn, be dem sedan bokstavera företagets namn, fråga var företaget finns. Fortsätt att fråga personliga frågor eller frågor om företaget så länge som behövs.
- 4. Denna fungerar bäst om du är kille: Telefonförsäljare: "Hej, mitt namn är Hanna och jag företräder Buffel & Båg...." Du: "Häng kvar en sekund....(Några sekunders paus) Okej, (prata med hes, sexig röst) Vad har du på dig?"
- 5. Gör några glädjetjut och låt glad och överraskad. "Hanna!! Är det verkligen du? Kära nån! Hanna, hur har du det?" Förhoppningsvis så får Hanna ett par sekunders huvudbry medan hon försöker komma på vem i hela friden du är och hur ni känner varandra
- 6. Säg "Nej" upprepade gånger. Se till att varje nej inte låter likadant och fortsätt att mala på även när dom pratar. Detta är roligast om du klarar av att hålla på tills dom lägger på.
- 7. Låt personen säga allt sitt och ge endast nödvändiga svar som "Jaha", "Verkligen", "Spännande!". Sen när de undrar om du vill köpa produkten eller tjänsten, så fråga om dom vill gifta sig med dig.
- 8. Svara telefonen. Så fort du inser att det är en telefonförsäljare lägg luren ifrån dig och skrik "Ahhhh.... Hjälp!" Lägg sedan på.
- 9. Säg till telefonförsäljaren: "Tyvärr, jag kan inte prata just nu, men kan inte jag få ditt hemnummer så kan jag ringa när jag har bättre tid." När dom lite besvärat svarar att de inte kan ge ut sitt hemnummer säg, "Jag förstår, du vill inte att främlingar ringer hem till dig! Nu vet du hur jag känner det."
Om ni testar någon av ovanstående så ber jag er att upplysa mig och resten av mina läsare hur utfallet blev. Delad glädje är dubbel glädje! Kom ihåg det. =)
Lätt generad...
... måste jag erkänna att mitt ego fått sig en liten törn och smärtan i sidan hos egot, vibrerar i samklang med den härliga och kroppsligt begränsande träningsvärken som bosatt sig i den fysiska varelsen Markus. Ja, smärtan i muskulaturen dagen efter ett träningspass är fortfarande förknippat med en viss masochistisk njutning. Kanske inte riktigt masochistisk, men nog så nära. Om den ärade läsaren skulle se undertecknad framför datorn, skulle hon (eller han) genast se var de trasiga fibrillerna var lokaliserade. Tänk; en solros som konstant övervattnats i en veckas tid, ståendes i en garderob i en sommarstuga på vintern. Ungefär så, är min hållning i detta nu. Jag förmår således inte att hålla ryggen vare sig sträckt, rak eller stolt.
Nåja. Du undrar kanske varför mitt ego smärtar? Är det så att du inte gör det, kan du ju alltid sluta läsa nu. Men för ni underbart intresserade människor så tänker jag nu upplysa er om vad som skapat denna sagolika träningsvärk. Jag har för första gången i mitt liv genomfört ett... håll i er nu... Yogapass. Ja, precis. Ett sånt där pass där man ömsom ligger och ömsom står i olika ställningar på ett liggunderlag samtidigt som man andas lugnt. Eller som jag uttryckte det för mina elever; "... man ligger och sprattlar på en dyna".
Efter 20minuter "sprattlandes" på liggunderlaget förvånas jag när jag helt plötsligt behöver torka bort en glänsande svettdroppe som hänger från min nästipp och skakar i takt med mina darrande muskler. Den analyserande fysiologen i mig börjar genast inventera det rådande hälsotillståndet och inser att kroppen är varm trots kombinationen av den kyliga idrottshallen och min tunna klädsel. Insikten att hjärtat slår tunga slag och dess slagvolym för längesedan nått max får mig att dra generat på smilbanden samtidigt som jag dråsar i golvet med rejäl duns. Detta eftersom jag, för en bråkdels sekund, tappat fokus och därmed förlorat den lilla balans jag lyckats frambringa under tiden som jag vrider och vänder mig från det ena ytterläget till det andra. Att eleverna bakom mig får sig ett redigt gapskratt bjuder jag på.
Min slutsats: Yoga är en ypperlig träningsform och jag ska härmed sluta döma fysiska aktiviteter innan jag själv testat dem enligt konstens alla regler.
All respekt till professionella yoga-instruktörer!
Nåja. Du undrar kanske varför mitt ego smärtar? Är det så att du inte gör det, kan du ju alltid sluta läsa nu. Men för ni underbart intresserade människor så tänker jag nu upplysa er om vad som skapat denna sagolika träningsvärk. Jag har för första gången i mitt liv genomfört ett... håll i er nu... Yogapass. Ja, precis. Ett sånt där pass där man ömsom ligger och ömsom står i olika ställningar på ett liggunderlag samtidigt som man andas lugnt. Eller som jag uttryckte det för mina elever; "... man ligger och sprattlar på en dyna".
Efter 20minuter "sprattlandes" på liggunderlaget förvånas jag när jag helt plötsligt behöver torka bort en glänsande svettdroppe som hänger från min nästipp och skakar i takt med mina darrande muskler. Den analyserande fysiologen i mig börjar genast inventera det rådande hälsotillståndet och inser att kroppen är varm trots kombinationen av den kyliga idrottshallen och min tunna klädsel. Insikten att hjärtat slår tunga slag och dess slagvolym för längesedan nått max får mig att dra generat på smilbanden samtidigt som jag dråsar i golvet med rejäl duns. Detta eftersom jag, för en bråkdels sekund, tappat fokus och därmed förlorat den lilla balans jag lyckats frambringa under tiden som jag vrider och vänder mig från det ena ytterläget till det andra. Att eleverna bakom mig får sig ett redigt gapskratt bjuder jag på.
Min slutsats: Yoga är en ypperlig träningsform och jag ska härmed sluta döma fysiska aktiviteter innan jag själv testat dem enligt konstens alla regler.
All respekt till professionella yoga-instruktörer!
Min oskuld...
... i att rätta Matematikprov är nu förlorad. Jag har under 27 år tagit väl hand om den och den har burits varmt vid mitt hjärta alla dessa år. Ja, man kan påstå att jag varit stolt över den. Men, nu är den för alltid förlorad...
... och det känns helt underbart! =D
All heder till världens alla duktiga matematiklärare som kämpar, dag ut och dag in, med att tolka hieroglyfer och runskrift som ska föreställa siffror. Att de (siffrorna alltså) dessutom presenteras i ett virrvarr av andra sifferkompisar som gärna dessutom kryper in i varandra gör ju inte saken lättare att tolka och förstå. Det gäller att ha en vild fantasi och ett himmelskt tålamod för att ens försöka greppa det matematiska resonemanget som vissa elever för. Ett riktigt svingöra utan dess like är vad det är, MEN jag måste få tillägga att det är lite spännande att följa hur en mognande hjärna resonerar kring matematiska problem. När man lyckas finna den där tråden* efter att ha härlett bokstäver och siffror från faktorer som utseende, lutning, krummelurkombinationer och andra spännande symboler, vaknar den stundtals sovande lärarsjälen och man spricker upp i ett leende... som ganska snart sloknar igen när man märker att man får sätta en till bock invid svaret. Nåja, ibland så glimmer det ju till och man får sätta en glad 1:a (som i 1poäng) efter en uppgift. Att få sitta och extatiskt skriva ut en trepoängare på en svår uppgift till en elev, får nästan hjärtat att spricka av stolthet och glädje.
Stolthet, glädje, sorg och besvikelse... känslorna är många, men just nu känner jag mest en lättnad. Otroligt skönt att ha premiären avklarad. Och det gjorde bara lite ont.
* = som ofta anses som röd (fråga mig inte varför den har just den färgen)
... och det känns helt underbart! =D
All heder till världens alla duktiga matematiklärare som kämpar, dag ut och dag in, med att tolka hieroglyfer och runskrift som ska föreställa siffror. Att de (siffrorna alltså) dessutom presenteras i ett virrvarr av andra sifferkompisar som gärna dessutom kryper in i varandra gör ju inte saken lättare att tolka och förstå. Det gäller att ha en vild fantasi och ett himmelskt tålamod för att ens försöka greppa det matematiska resonemanget som vissa elever för. Ett riktigt svingöra utan dess like är vad det är, MEN jag måste få tillägga att det är lite spännande att följa hur en mognande hjärna resonerar kring matematiska problem. När man lyckas finna den där tråden* efter att ha härlett bokstäver och siffror från faktorer som utseende, lutning, krummelurkombinationer och andra spännande symboler, vaknar den stundtals sovande lärarsjälen och man spricker upp i ett leende... som ganska snart sloknar igen när man märker att man får sätta en till bock invid svaret. Nåja, ibland så glimmer det ju till och man får sätta en glad 1:a (som i 1poäng) efter en uppgift. Att få sitta och extatiskt skriva ut en trepoängare på en svår uppgift till en elev, får nästan hjärtat att spricka av stolthet och glädje.
Stolthet, glädje, sorg och besvikelse... känslorna är många, men just nu känner jag mest en lättnad. Otroligt skönt att ha premiären avklarad. Och det gjorde bara lite ont.
* = som ofta anses som röd (fråga mig inte varför den har just den färgen)
En ny grannplåga...
... har blivit funnen.
Den trångsynta och smått musikaliskt insnöade bloggaren har, efter en mängd slumpartade händelser, fastnat för ett nytt inslag i musikbranschen. Ännu en gång är det ett nordiskt band som fångat min uppmärksamhet och som alla vet så är det lite halvknepigt att väcka min intresselusta, speciellt när det gäller matematiskt förutbestämda kompositioner av frekvensformationer, a.k.a. Musik. Jag är kräsen och ytterst svårövertalad då det gäller att verkligen fastna för något. Visst, jag är en allätare och relativt fördomsfri **host** när det gälller musik och jag kan finna mig i att lyssna på det mesta som bjuds, men att lyckas låsa och bibehålla mitt fokus är svårt.
Jag, tillsammans med Youtube, presenterar här nedanför den låt som fick upp mina ögon (eller ska man kanske säga öron?) för bandet ifråga. Den inledande minuten är verkligen något som kryper in i mig och griper tag i nån mystisk musiknerv. När räkneverket närmar sig 31sekunder... spetsa öronen, blunda, fånga känslan i låten och... njut..
Den trångsynta och smått musikaliskt insnöade bloggaren har, efter en mängd slumpartade händelser, fastnat för ett nytt inslag i musikbranschen. Ännu en gång är det ett nordiskt band som fångat min uppmärksamhet och som alla vet så är det lite halvknepigt att väcka min intresselusta, speciellt när det gäller matematiskt förutbestämda kompositioner av frekvensformationer, a.k.a. Musik. Jag är kräsen och ytterst svårövertalad då det gäller att verkligen fastna för något. Visst, jag är en allätare och relativt fördomsfri **host** när det gälller musik och jag kan finna mig i att lyssna på det mesta som bjuds, men att lyckas låsa och bibehålla mitt fokus är svårt.
Jag, tillsammans med Youtube, presenterar här nedanför den låt som fick upp mina ögon (eller ska man kanske säga öron?) för bandet ifråga. Den inledande minuten är verkligen något som kryper in i mig och griper tag i nån mystisk musiknerv. När räkneverket närmar sig 31sekunder... spetsa öronen, blunda, fånga känslan i låten och... njut..
Grannplåga var det....
Jo, som all annan rockmusik bör Volbeat spelas på förhållandevis hög ljudnivå och således får min teknikhörna jobba hårt när jag får en stund över. Jamoburkarna tillsammans med Sonyreceivern kämpar på för att förvandla min lägenhet till ett inferno av förtätningar och förtunningar i luften. Än så länge har inte grannarna knackat i väggarna eller ringt på min dörrklocka. Vi får väl se längre fram. =D
Om ni gillade låten så finns den och några fler favoriter från bandet i min spellista här till vänster. Självfallet tillsammans med en mängd andra mästerverk som lyckats gripa tag och perverst klämma på min musiknerv.
Tack, tack som fan... (för att du läste)
Jo, som all annan rockmusik bör Volbeat spelas på förhållandevis hög ljudnivå och således får min teknikhörna jobba hårt när jag får en stund över. Jamoburkarna tillsammans med Sonyreceivern kämpar på för att förvandla min lägenhet till ett inferno av förtätningar och förtunningar i luften. Än så länge har inte grannarna knackat i väggarna eller ringt på min dörrklocka. Vi får väl se längre fram. =D
Om ni gillade låten så finns den och några fler favoriter från bandet i min spellista här till vänster. Självfallet tillsammans med en mängd andra mästerverk som lyckats gripa tag och perverst klämma på min musiknerv.
Tack, tack som fan... (för att du läste)
Det är sant...
... man kan verkligen få för mycket av det goda och riskerna med att lyssna på musik med för hög volym, har precis fått en helt ny innebörd!
Snacka om att basen känns i bröstet!
Snacka om att basen känns i bröstet!
Kossan.se
Prisa gud...
... för dessa underbara fredagar, dessa sagolika oaser i vardagens monotona slit och dessa stunder då hjärnan får varva ned och man kan släppa ansvarsmolnet som alltid hänger över en i veckorna.
När man låser igen och "stämplar ut" på arbetsveckans sista dag känner man verkligen hur man andas ut och i mitt fall så går jag med ett fånigt flin inombords mellan skolan och min egen boning. Jag säger inombords, därför att ibland får jag en glimt av mig själv i ett skyltfönster eller dylikt och inser självkritiskt och lätt uppgivet hur sliten och smått förstörd man ser ut att vara. Man är trött, huvudet ropar efter vätska och trapezius har beslutat sig för att komprimera de arma nackkotorna till en bråkdel av den stolthet de vanligtvis brukar uppvisa. Man är således inte så vacker och snäll för ögat dessa fredagar, inte för att någon tittar efter så noga när man målmedvetet riktat stegen hemåt och vandrar gatan fram likt en ångvält, modell lättvikt.
Tack och lov för dessa härliga agar som går med fred(ens) prefix.
Trist ordlek? - Självfallet! Vad ska annars en helgledig lärare roa sig med.
När man låser igen och "stämplar ut" på arbetsveckans sista dag känner man verkligen hur man andas ut och i mitt fall så går jag med ett fånigt flin inombords mellan skolan och min egen boning. Jag säger inombords, därför att ibland får jag en glimt av mig själv i ett skyltfönster eller dylikt och inser självkritiskt och lätt uppgivet hur sliten och smått förstörd man ser ut att vara. Man är trött, huvudet ropar efter vätska och trapezius har beslutat sig för att komprimera de arma nackkotorna till en bråkdel av den stolthet de vanligtvis brukar uppvisa. Man är således inte så vacker och snäll för ögat dessa fredagar, inte för att någon tittar efter så noga när man målmedvetet riktat stegen hemåt och vandrar gatan fram likt en ångvält, modell lättvikt.
Tack och lov för dessa härliga agar som går med fred(ens) prefix.
Trist ordlek? - Självfallet! Vad ska annars en helgledig lärare roa sig med.
Löpsedlar...
... för kvällstidningar fyller faktiskt en liten funktion i normala människors vardagsbudget.
