Folkskygg...
... är en egenskap som verkligen inte är lämplig om man får för sig att besöka Rättviks höstmarknad. Årets begivenhet och händelse slog nya rekord i skosulsutslitande, påsbärande och hösthuttrande besökare som med fickorna fulla med kontanter strosade runt i daladimman. Däribland jag, i vänners goda lag.
Hm... räknas det där som poesi? Med tanke på vad som kan klassas som det så blir väl svaret ett ja, antar jag? =)
Nåja.. Hörde nått nämnas på radion att det varit, i runda slängar, 130 000 besökare under de tre dagarna som marknaden pågick. En imponerande siffra och mitt i allt detta virrvarr av människor gled således även jag fram bland alla marknadsstånd, betraktande varor lika väl som alla människor. Det ska ju tilläggas att det inte är min första gång i den korrekta buktens marknad, men det är alltid en spännande och trevlig händelse. När vädret också är tacksamt (läs; inget regn) blir tillställningen extra angenäm. Visst, de första timmarna låg dimman tät och trots en myriad av köpglada marknadsbesökare med spenderbyxorna på, blåste också vinden snålt. Faktiskt så öppnade även jag den malätna plånboken och införskaffade några bra saker att ha för vintern. Kalsonger och en mössa. All a growing boy needs.
Som barn minns jag Rättviksmarknad som något lika frekvent återkommande som julafton eller skolavslutningar. Bäst minns jag de år då hockeybilder hade sin stor(hets)tid. Det vimlade av marknadsstånd där dessa små magiska paket, innehållande 10-15 små pappersbilder på hockeyidoler, hägrade glänsande i långa rader på borden. Vilket paket skulle innehålla en specialbild? Spänning var oooliiiidlig varje gång man, tillbaka i husvagnens fuktiga värme, sakta öppnade förpackningen. Those where the days!
Hm... räknas det där som poesi? Med tanke på vad som kan klassas som det så blir väl svaret ett ja, antar jag? =)
Nåja.. Hörde nått nämnas på radion att det varit, i runda slängar, 130 000 besökare under de tre dagarna som marknaden pågick. En imponerande siffra och mitt i allt detta virrvarr av människor gled således även jag fram bland alla marknadsstånd, betraktande varor lika väl som alla människor. Det ska ju tilläggas att det inte är min första gång i den korrekta buktens marknad, men det är alltid en spännande och trevlig händelse. När vädret också är tacksamt (läs; inget regn) blir tillställningen extra angenäm. Visst, de första timmarna låg dimman tät och trots en myriad av köpglada marknadsbesökare med spenderbyxorna på, blåste också vinden snålt. Faktiskt så öppnade även jag den malätna plånboken och införskaffade några bra saker att ha för vintern. Kalsonger och en mössa. All a growing boy needs.
Som barn minns jag Rättviksmarknad som något lika frekvent återkommande som julafton eller skolavslutningar. Bäst minns jag de år då hockeybilder hade sin stor(hets)tid. Det vimlade av marknadsstånd där dessa små magiska paket, innehållande 10-15 små pappersbilder på hockeyidoler, hägrade glänsande i långa rader på borden. Vilket paket skulle innehålla en specialbild? Spänning var oooliiiidlig varje gång man, tillbaka i husvagnens fuktiga värme, sakta öppnade förpackningen. Those where the days!
Kommentarer
Trackback
