Att göra valet...
...att arbeta som lärare framstår nog ibland som ett tecken på tillfällig (eller kronisk) brist på bättre vetande. För vem vill egentligen, dagarna i ända, stå framför en samling människor som absolut inte vill lyssna på det man säger? Vem vill arbeta under arbetsledare som överröser en med nya arbetsuppgifter som man överhuvudtaget inte visste existerade? Vem vill behöva "tvinga" folk att sitta stilla när den mänskliga kroppen är till för aktivitet? Vem vill berätta för vuxna människor och tillika stolta föräldrar att deras lilla telning missköter sig och är allmänt elak mot jämnåriga människor? Vem vill se in en ung människas ögon och se hela dennes värld rasa samman p.g.a. den läxa man just delat ut? Vem vill sitta en söndagskväll i ett virrvarr med papper över hela vardagsrumsbordet där samtidigt kvällsmaten utspisas, bara för att göra sig redo inför måndagens kommande lektioner?
Man måste ju vara lite smått vansinnig!
... men jag älskar det!
Visst, jag har halvångest en stor del av dagarna då klockan ringer på morgonen men denna Ågren försvinner så sakteliga när man väl fått träffa alla dessa spännande och unika individer som elevskaran utgör. Märklig känsla det där förresten... Att stå framför en grupp och känna hur nervositeten bara rinner av en efter att man äntrat scenen. Tack och lov så fungerar tydligen min hjärna så. Hade varit lite halvjobbigt att gå runt nervös under enochenhalvtimme bland ungdomar som gärna tar tillfället i akt och tar över ledarrollen i klassrummet.
Tvära kast som sagt, men tankarna kring mitt yrke kommer onekligen att genomsyra lite av bloggeriet från min sida.
Att få vara ett stöd för människor som stundom har det svårt måste jag erkänna ses som ett privilegium, hur makabert det än må låta. Att människor vänder sig till just mig, en person som fortfarande ser sig själv som den vattenpölplaskande och jultomterädda lilla parveln med ljusblonda lockar, väcker en mängd olika känslor inom mig. Jag vill inte framstå som någon egotrippad idiot till lärare som älskar att vältra mig i andras misär och plågor, för det är jag verkligen inte. Jag vill bara ödmjukt framföra min personliga åsikt att jag tycker om att känna mig behövd. Detta borde fler erkänna för sig själv tycker jag. Känn dig behövd samtidigt som du erkänner för andra att du också behöver dem!
Jag hoppas att mina elever ser mig som någon de törs öppna sig för, ty sig till och kanske någon gång få ett litet gott råd på deras väg i livet... (filosofen har talat) =)
Man måste ju vara lite smått vansinnig!
... men jag älskar det!
Visst, jag har halvångest en stor del av dagarna då klockan ringer på morgonen men denna Ågren försvinner så sakteliga när man väl fått träffa alla dessa spännande och unika individer som elevskaran utgör. Märklig känsla det där förresten... Att stå framför en grupp och känna hur nervositeten bara rinner av en efter att man äntrat scenen. Tack och lov så fungerar tydligen min hjärna så. Hade varit lite halvjobbigt att gå runt nervös under enochenhalvtimme bland ungdomar som gärna tar tillfället i akt och tar över ledarrollen i klassrummet.
Tvära kast som sagt, men tankarna kring mitt yrke kommer onekligen att genomsyra lite av bloggeriet från min sida.
Att få vara ett stöd för människor som stundom har det svårt måste jag erkänna ses som ett privilegium, hur makabert det än må låta. Att människor vänder sig till just mig, en person som fortfarande ser sig själv som den vattenpölplaskande och jultomterädda lilla parveln med ljusblonda lockar, väcker en mängd olika känslor inom mig. Jag vill inte framstå som någon egotrippad idiot till lärare som älskar att vältra mig i andras misär och plågor, för det är jag verkligen inte. Jag vill bara ödmjukt framföra min personliga åsikt att jag tycker om att känna mig behövd. Detta borde fler erkänna för sig själv tycker jag. Känn dig behövd samtidigt som du erkänner för andra att du också behöver dem!
Jag hoppas att mina elever ser mig som någon de törs öppna sig för, ty sig till och kanske någon gång få ett litet gott råd på deras väg i livet... (filosofen har talat) =)
Kommentarer
Trackback
