Dagen efter...
... det första träningspasset på vad som känns som evigheter sedan har alltid en intressant krydda i vardagens alla små sysslor.
Att det kan vara så svårt att, sittandes på sängkanten, dra på sig ett par strumpor eller att applicera dagens deodorant utan att förvränga ansiktet i ett grotesk och smärtsam min känns fullkomligt främmande. Morgonen går och allt man tar sig för sker i ytterst långsam och försiktig mak och tanken att smärtan kanske bara var övergående infinner sig. När man sedan, klar och redo för dagens prövningar, hugger tag i ryggsäcken fylld med den kommande dagens alla lektionsplaneringar inser man till sitt förtret att den där stickande och kittlande smärtan i musklerna inte berodde på en dålig sovställning. Ryggsäcken landar tungt över de ömmande fibrillerna och man skrattar inombords och smäller av ett stort belåtet leende...
Skratt och leende? Ytterligare ett tecken på vansinne? Förmodligen... men den hederliga träningsvärken är trots allt det som eftersträvas. No pain, no gain...
Gain? Ja, jag måste ju faktiskt erkänna att det finns ett visst investeringstänkande* i min träning. Både gällande friskvårdstanken, men även det mindre trevliga hjärnspöket; fåfängan. Jag motiverar och försvarar mig med att en vältränad och sund kropp ger en stark själ med stor motståndskraft, både gällande yttre påfrestningar av virulent och baktieriell art samt den inre där egna prestationskrav kan orsaka haveri i maskineriet. Träningen är en stor grundpelare i mitt liv. Ingen tvekan där!
Hm... Denna gång förvarnar jag om det tvära kastet. Här kommer det...
Dark Passion Play snurrar i spelaren, eller egentligen hoppar och springer en massa ettor och nollor i luften till min senaste leksak** . Men det viktiga är hursomhelst att det spelas musik bakom mig. Nightwish nya platta med den nya sångerskan känns helt rätt för mig. Nytt fräscht blod med nytt sound kan vara av godo och är i detta fall det. Kanske inte samma tryck i rösten, som en vän till mig uttryckte sig, men med en ny personlighet tycker jag att hon fyller Tarjas stövlar på ett bra sätt. Att hon är svenska är ju dessutom inte fy skam.
* = Gurun L-M Engströms definition
** =
Att det kan vara så svårt att, sittandes på sängkanten, dra på sig ett par strumpor eller att applicera dagens deodorant utan att förvränga ansiktet i ett grotesk och smärtsam min känns fullkomligt främmande. Morgonen går och allt man tar sig för sker i ytterst långsam och försiktig mak och tanken att smärtan kanske bara var övergående infinner sig. När man sedan, klar och redo för dagens prövningar, hugger tag i ryggsäcken fylld med den kommande dagens alla lektionsplaneringar inser man till sitt förtret att den där stickande och kittlande smärtan i musklerna inte berodde på en dålig sovställning. Ryggsäcken landar tungt över de ömmande fibrillerna och man skrattar inombords och smäller av ett stort belåtet leende...
Skratt och leende? Ytterligare ett tecken på vansinne? Förmodligen... men den hederliga träningsvärken är trots allt det som eftersträvas. No pain, no gain...
Gain? Ja, jag måste ju faktiskt erkänna att det finns ett visst investeringstänkande* i min träning. Både gällande friskvårdstanken, men även det mindre trevliga hjärnspöket; fåfängan. Jag motiverar och försvarar mig med att en vältränad och sund kropp ger en stark själ med stor motståndskraft, både gällande yttre påfrestningar av virulent och baktieriell art samt den inre där egna prestationskrav kan orsaka haveri i maskineriet. Träningen är en stor grundpelare i mitt liv. Ingen tvekan där!
Hm... Denna gång förvarnar jag om det tvära kastet. Här kommer det...
Dark Passion Play snurrar i spelaren, eller egentligen hoppar och springer en massa ettor och nollor i luften till min senaste leksak** . Men det viktiga är hursomhelst att det spelas musik bakom mig. Nightwish nya platta med den nya sångerskan känns helt rätt för mig. Nytt fräscht blod med nytt sound kan vara av godo och är i detta fall det. Kanske inte samma tryck i rösten, som en vän till mig uttryckte sig, men med en ny personlighet tycker jag att hon fyller Tarjas stövlar på ett bra sätt. Att hon är svenska är ju dessutom inte fy skam.
* = Gurun L-M Engströms definition
** =
Kommentarer
Trackback
