Dessa måndagar...
... väcker en hel del känslor. Inget snack om den saken och om någon har något att säga om det, var då så vänlig och upplys mig. :-)
Den evigt återkommande måndagsångesten infinner sig alltid lika punktligt varje söndagkväll och lägger allt som oftast en lätt dimma över de sista, nu höstmörka, lediga timmarna. Man kämpar in i det sista med att ta till vara varje uns av helgens underbart befriande ledighet och när man väl somnar in, gör man det med en lätt oro i kroppen. Ångesten kulminerar och fulländas i samband med att stereon studsar igång och man hör Äntligen morgons programledare flumma loss ordentligt under deras första timme på jobbet. Dimmigt rullar tankarna om man ska gå upp? Nej, jag snoozar lite .... en gång till... Adam har varit på hockeyturnering... äh, jag hinner en sväng till... Gry var ute och gjorde Stureplan osäker.... Hm, kanske bäst att gå upp nu... eller, nej, jag snoozar en omgång till.
Någon som känner igen sig? Räck i sådana fall upp handen på bästa skolmanér.
Det märkliga är att den arbetsångest man känner dagen innan blir som fullkomligt bortblåst när man väl dragit sitt larmkort, slagit sin kod och klivit in på kontoret. Man har morsat på kollegorna, landat kroppens största muskel på den knakiga IKEAstolen och genast har ytterligare en arbetsdag tagit sin början. Det är rätt skoj att jobba faktiskt och jag hoppas att det syns i mina dagliga gärningar. Glädje, humor och positivitet brukar ju vara de frekvent förekommande attributen som eleverna lyfter fram vid frågan på vad som gör en bra lärare bra.
Man har det rätt bra ändå, trots söndagarnas måndagsångest. Måndagar är och förblir måndagar, lika bra att göra det bästa av dem.
Den evigt återkommande måndagsångesten infinner sig alltid lika punktligt varje söndagkväll och lägger allt som oftast en lätt dimma över de sista, nu höstmörka, lediga timmarna. Man kämpar in i det sista med att ta till vara varje uns av helgens underbart befriande ledighet och när man väl somnar in, gör man det med en lätt oro i kroppen. Ångesten kulminerar och fulländas i samband med att stereon studsar igång och man hör Äntligen morgons programledare flumma loss ordentligt under deras första timme på jobbet. Dimmigt rullar tankarna om man ska gå upp? Nej, jag snoozar lite .... en gång till... Adam har varit på hockeyturnering... äh, jag hinner en sväng till... Gry var ute och gjorde Stureplan osäker.... Hm, kanske bäst att gå upp nu... eller, nej, jag snoozar en omgång till.
Någon som känner igen sig? Räck i sådana fall upp handen på bästa skolmanér.
Det märkliga är att den arbetsångest man känner dagen innan blir som fullkomligt bortblåst när man väl dragit sitt larmkort, slagit sin kod och klivit in på kontoret. Man har morsat på kollegorna, landat kroppens största muskel på den knakiga IKEAstolen och genast har ytterligare en arbetsdag tagit sin början. Det är rätt skoj att jobba faktiskt och jag hoppas att det syns i mina dagliga gärningar. Glädje, humor och positivitet brukar ju vara de frekvent förekommande attributen som eleverna lyfter fram vid frågan på vad som gör en bra lärare bra.
Man har det rätt bra ändå, trots söndagarnas måndagsångest. Måndagar är och förblir måndagar, lika bra att göra det bästa av dem.
Kommentarer
Postat av: Klabbarparen
Jag tycker att du beskriver MYCKET väl hur det är att gå upp på en måndagsmorgon. Men det är precis som du säger, så fort man börjat arbeta så är ångesten borta. Då är allt helt plötsligt grymt bra.
Trackback
