Idol 2007 har tagit sin början...
... och en del av de människor som letar sig hela vägen fram till den ökända juryn får håret att resa sig i nacken på mig. Vi snackar alltså inte ljuvlig musikupplevelsegåshud utan snarare hemska mardrömskalla kårar. Jag förvånas varje år över hur många människor som det faktiskt finns därute i detta avlånga land som fullständigt saknar all tillstymmelse till sjävinsikt. Har de aldrig hört sig själva förut? Hjälp, säger jag! I vissa fall börjar man fundera om hissen verkligen går hela vägen upp, om alla äpplen är med i korgen, eller om hästarna har flytt stallet p.g.a (eller tack vare, välj själv) stanken från allt skitsnack som får plats däruppe. Helt makalöst! ... och tänk alla tondöva "Ja-sägare" som de omger sig med. Hilfe!
Första säsongen var det ju lite skoj att se alla dessa pinsamma inslag, men nu efter några år i etern börjar det mest kännas uttjatat och passé. Nu vill jag se talanger och personer med starka röster som har lite "star quality!
För övrigt så kan Kishti (eller hur hon nu vill stava det) och Peter gärna leta upp Gustav Wasas bebisfilt och gemesamt krypa in under den och göra världen en liten tjänst. Tack och lov är fortfarande Daniel hyffsat kvar på jorden...
Nåja, jag ska inte enbart klaga på programmet. Jag tittar ju trots allt på det och ibland kliver det ju faktiskt fram personer med det där lilla extra, personer som ser rätt alldagliga ut men som ändå lyser upp rummet* med sin röst och sin närvaro. Ett lysande exempel på detta är den makalösa mobilförsäljaren/operatenoren Paul Potts i den brittiska motsvarigheten till det svenska programmet Talang. Om ni vill se det, klicka här och rys!
...träningsvärken börjar ge vika, men efter ett nytt pass idag bland trängseln inne på Friskis och nya muskler förväntas samma härliga procedur imorgon igen. Vad vore livet utan lite självplågeri? =) ...fortsättning följer...
* = eller tv-rutan
Första säsongen var det ju lite skoj att se alla dessa pinsamma inslag, men nu efter några år i etern börjar det mest kännas uttjatat och passé. Nu vill jag se talanger och personer med starka röster som har lite "star quality!
För övrigt så kan Kishti (eller hur hon nu vill stava det) och Peter gärna leta upp Gustav Wasas bebisfilt och gemesamt krypa in under den och göra världen en liten tjänst. Tack och lov är fortfarande Daniel hyffsat kvar på jorden...
Nåja, jag ska inte enbart klaga på programmet. Jag tittar ju trots allt på det och ibland kliver det ju faktiskt fram personer med det där lilla extra, personer som ser rätt alldagliga ut men som ändå lyser upp rummet* med sin röst och sin närvaro. Ett lysande exempel på detta är den makalösa mobilförsäljaren/operatenoren Paul Potts i den brittiska motsvarigheten till det svenska programmet Talang. Om ni vill se det, klicka här och rys!
...träningsvärken börjar ge vika, men efter ett nytt pass idag bland trängseln inne på Friskis och nya muskler förväntas samma härliga procedur imorgon igen. Vad vore livet utan lite självplågeri? =) ...fortsättning följer...
* = eller tv-rutan
Kommentarer
Trackback
