Prisa gud...
... för dessa underbara fredagar, dessa sagolika oaser i vardagens monotona slit och dessa stunder då hjärnan får varva ned och man kan släppa ansvarsmolnet som alltid hänger över en i veckorna.
När man låser igen och "stämplar ut" på arbetsveckans sista dag känner man verkligen hur man andas ut och i mitt fall så går jag med ett fånigt flin inombords mellan skolan och min egen boning. Jag säger inombords, därför att ibland får jag en glimt av mig själv i ett skyltfönster eller dylikt och inser självkritiskt och lätt uppgivet hur sliten och smått förstörd man ser ut att vara. Man är trött, huvudet ropar efter vätska och trapezius har beslutat sig för att komprimera de arma nackkotorna till en bråkdel av den stolthet de vanligtvis brukar uppvisa. Man är således inte så vacker och snäll för ögat dessa fredagar, inte för att någon tittar efter så noga när man målmedvetet riktat stegen hemåt och vandrar gatan fram likt en ångvält, modell lättvikt.
Tack och lov för dessa härliga agar som går med fred(ens) prefix.
Trist ordlek? - Självfallet! Vad ska annars en helgledig lärare roa sig med.
När man låser igen och "stämplar ut" på arbetsveckans sista dag känner man verkligen hur man andas ut och i mitt fall så går jag med ett fånigt flin inombords mellan skolan och min egen boning. Jag säger inombords, därför att ibland får jag en glimt av mig själv i ett skyltfönster eller dylikt och inser självkritiskt och lätt uppgivet hur sliten och smått förstörd man ser ut att vara. Man är trött, huvudet ropar efter vätska och trapezius har beslutat sig för att komprimera de arma nackkotorna till en bråkdel av den stolthet de vanligtvis brukar uppvisa. Man är således inte så vacker och snäll för ögat dessa fredagar, inte för att någon tittar efter så noga när man målmedvetet riktat stegen hemåt och vandrar gatan fram likt en ångvält, modell lättvikt.
Tack och lov för dessa härliga agar som går med fred(ens) prefix.
Trist ordlek? - Självfallet! Vad ska annars en helgledig lärare roa sig med.
Kommentarer
Trackback
