Det smärtar...

... och jag njuter.

Ibland börjar man fundera om det verkligen står riktigt rätt till däruppe, bland de gråa och vita vindlingarna. Hur kan en person som är vid sina sinnens fulla bruk påstå att han njuter av smärta? Vad får honom att visa detta vansinne?

För det första, så är jag vid mina sinnens fulla bruk. Oavsett vad du tror!   =)

... och för det andra så är träningsvärken den skönaste smärta en träningsintresserad person kan känna. Åtminstone för undertecknad. Smärtan som bosatt sig i mig denna gång är belägen söderut och akterut på kroppen. Har faktiskt lite halvsvårt att sitta på stolar utan stoppning eller dyligt i detta nu och jag förmodar att jag antagligen ser lite smått komisk ut när jag sitter och vrider mig här framför datorn. IKEAs Vitaminpall är inte peciellt bekväm för en person som grillat Gluteus Maximus och dess närmsta vänner under två fäktningspass. Som idrottslärare (observera idrott!) har man privilegiet att faktiskt kunna medverka på lektionerna och få sig lite betald träning. Att man dessutom får chansen att testa lite annorlunda aktiviteter bidrar till ytterligare rörelseglädje.


... på väg mot julformen via smärtan.


Kommentarer
Postat av: Malin

Idrottslärare?? Nä, jumpafröken heter det ;) Men jag instämmer till fullo i inlägget. Så antingen är det så att du är lite knäpp eller så får du sluta kalla mig det :P

2008-10-12 @ 22:03:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0