En ledig dag...
... och ambitionerna om att göra den till världens bästa och mest effektiva jordsnurr var överhängande. Alla lösa trådar som hänger och dinglar, efter tio veckors slit, skulle nu ordnas upp till en fin liten varm kashmirtröja att nyttja när höstens (g)råa luft nu kryper över oss. Man såg en stor positiv potential i denna dag och visionen att göra något otroligt kreativt och framgångsrikt målade tankarnas tavla i starka och bjärta färger. Idel positivism och skaparglädje således. Men... Ja, det kommer ju alltid ett men efter en såhär positiv inledning.... men, som ordstävet så vackert uttrycker det: "Upp som en sol.."
"... ner som en pannkaka!"
Kan ord fnittra med hån i tonen? Nej, inte tusan kan dem det! Det är nog bara min hjärna som spelar mig ett spratt, för jag tyckte precis att ordet pannkaka skrattade mig rakt upp i fingrarna eftersom den visste innebörden och den bittra sanningen i stävet. Dagen började onekligen väldigt bra när jag lyckades släpa mig ur sängen som vid en normal arbetsdag.(Ja, just det. Vecka 44 är skollov och därmed förändras arbetstider lite för mig) och efter en balanserad och stadig frukost landade gluteusdelarna tungt i soffan samtidigt som arbetsdatorn lokaliserades (o)ergonomiskt i mitt knä. Strax därpå kom hantverkare inklampandes för att förinstallera det nya fibernätet här i lokalen och jag förpassade mig till köket, det enda rum de inte skulle invadera med alla sina borrmaskiner, skruvdragare, kabellister och hantverkargäddhäng. Första timman vid köksbordet gick alldeles utmärkt med alla elevomdömen som skulle skrivas...
... och sen var det eftermiddag och jag hade hunnit pyssla med bloggen några timmar, hade tagit farväl av hantverkarna, stoppat i mig mat och dessutom plockat iordning allt möblemang som flyttats runt av hantverkarna. En hel dag försvann! Vad tusan hände egentligen? Snälla, hjälp mig hitta denna försvunna måndag v 44, 2008. Jag fick för tusan inget vettigt gjort alls. Alla trådar hänger fortfarande och dinglar retsamt, precis utom räckhåll. Blä!
Nåja... gjort är gjort och vad fick vi ut av det? Ja, ni har ju nu chansen att faktiskt lyssna till några av mina favoriter när det gäller musik och jag har förkovrat mig lite i hur man använder sig av html. Superviktigt kunskap, jag lovar! =D
Let the music play... and enjoy it!
"... ner som en pannkaka!"
Kan ord fnittra med hån i tonen? Nej, inte tusan kan dem det! Det är nog bara min hjärna som spelar mig ett spratt, för jag tyckte precis att ordet pannkaka skrattade mig rakt upp i fingrarna eftersom den visste innebörden och den bittra sanningen i stävet. Dagen började onekligen väldigt bra när jag lyckades släpa mig ur sängen som vid en normal arbetsdag.(Ja, just det. Vecka 44 är skollov och därmed förändras arbetstider lite för mig) och efter en balanserad och stadig frukost landade gluteusdelarna tungt i soffan samtidigt som arbetsdatorn lokaliserades (o)ergonomiskt i mitt knä. Strax därpå kom hantverkare inklampandes för att förinstallera det nya fibernätet här i lokalen och jag förpassade mig till köket, det enda rum de inte skulle invadera med alla sina borrmaskiner, skruvdragare, kabellister och hantverkargäddhäng. Första timman vid köksbordet gick alldeles utmärkt med alla elevomdömen som skulle skrivas...
... och sen var det eftermiddag och jag hade hunnit pyssla med bloggen några timmar, hade tagit farväl av hantverkarna, stoppat i mig mat och dessutom plockat iordning allt möblemang som flyttats runt av hantverkarna. En hel dag försvann! Vad tusan hände egentligen? Snälla, hjälp mig hitta denna försvunna måndag v 44, 2008. Jag fick för tusan inget vettigt gjort alls. Alla trådar hänger fortfarande och dinglar retsamt, precis utom räckhåll. Blä!
Nåja... gjort är gjort och vad fick vi ut av det? Ja, ni har ju nu chansen att faktiskt lyssna till några av mina favoriter när det gäller musik och jag har förkovrat mig lite i hur man använder sig av html. Superviktigt kunskap, jag lovar! =D
Let the music play... and enjoy it!
Kommentarer
Trackback
