Nu får det vara nog...
... av det här urtrista och omåttligt humörssänkande svenska höstvädret!
Beklagar innehållet i detta inlägg. Att diskutera vädret är absolut ett släktdrag som jag inte är stolt över, men nog tusan kunde väl vädret ge sig nu? Vem längtar inte efter en klar och frisk vintermorgon där nattens kyla renderat i trädstammarnas mystiska och lätt spöklika knakande i mörkret?
Jag minns tillbaka till de stunder under min militärtjänstgöring då man låg ute i Vuollerims snötäckta vidder om nätterna. Timmarna i vaktposten, andedräkten som besjälades i kylan och de mystiska yxslagen mot de torra trädstammarna. Dessa yxslag som orsakade en nervös klump inombords, då ensamheten var som starkast, berodde på denna isande kyla. En kyla som spräckte trädstammar...
...en kyla som väckte livet.
Beklagar innehållet i detta inlägg. Att diskutera vädret är absolut ett släktdrag som jag inte är stolt över, men nog tusan kunde väl vädret ge sig nu? Vem längtar inte efter en klar och frisk vintermorgon där nattens kyla renderat i trädstammarnas mystiska och lätt spöklika knakande i mörkret?
Jag minns tillbaka till de stunder under min militärtjänstgöring då man låg ute i Vuollerims snötäckta vidder om nätterna. Timmarna i vaktposten, andedräkten som besjälades i kylan och de mystiska yxslagen mot de torra trädstammarna. Dessa yxslag som orsakade en nervös klump inombords, då ensamheten var som starkast, berodde på denna isande kyla. En kyla som spräckte trädstammar...
...en kyla som väckte livet.
Kommentarer
Postat av: Malin
Ja! Åh vad jag också längtar efter gnistrande träd! Hörde iofs inte några sprickande trädstammar då jag gjorde mina fältnätter i Voullerim, men grymt kallt var det då där. Tänk om man kunde få uppleva en sådan vinter till....
Trackback
