Konserter...
... är något som jag är ytterst svältfödd på, oerfaren i och okunnig om.
Med detta sagt har jag antagligen tappat nån läsare vid det här laget och ytterligare någon nu när jag offentliggör att jag sett en superkonsert. Eftersom att jag har en sådan enorm och respektingivande erfarenhet från denna del av livet, med hela 2 (två) betalda konserter, vill jag poängtera att detta är något som Du inte får ta lätt på. Och nej, jag är inte det minsta ironisk. Läser du inte nästkommande avsnitt så finns det en risk att du missar viktig och inspirerande information. Och det vill vi ju inte. Eller hur? =)
Nåja... slutpladdrat om oväsentligheter.
Det hela tar sin början med en resa till Mariestad för att besöka Klubb Kaliber och deras 5årsfirande. Som stort dragplåster vid denna tillställning hade de lyckats få hit det Holländska bandet Within Temptation. Bandets enda Sverigespelning detta år, ska tilläggas. Hursomhelst så spetsades mina öron, i sällskap med mer erfarna par, när bandet gjorde sin soundcheck. Lagomt skeptiska till vad som utspelades med spretiga gitarrer, överdimensionerad bas och diskanter i stil med en torr svamp som gnids mot en svart griffeltavla, á la skolsal 80tal, suckade vi tillsammans. Döm om vår förvåning när Introt går igång och det låter som att någon nitisk ljudtekniker snurrat igång en CD-skiva. Vi tittade på varandra under de första stroferna av Sharon den Adels inledande sång och en viss bitterhet kunde nog utläsas i våra ögon. Den outtalade frågan "Är det playback?!" genomsyrade luften och vi kände oss ganska så besvikna.... när helt plötsligt Sharon avbryter en mening och börjar tilltala publicum på knackig engelska. Vi stirrar på varandra ännu en gång och denna gång spricker våra ansikten upp av ren belåtenhet. 90 minuter av återkommande ståpäls är en ganska häftig upplevelse kan jag upplysa världen om.
Summa sumarum blir således: Gå och se Within Temptation om du har chansen.
...och som minnesnotering för egen del: besök fler konserter!
Snipp snapp snut... så var inlägget slut.
Med detta sagt har jag antagligen tappat nån läsare vid det här laget och ytterligare någon nu när jag offentliggör att jag sett en superkonsert. Eftersom att jag har en sådan enorm och respektingivande erfarenhet från denna del av livet, med hela 2 (två) betalda konserter, vill jag poängtera att detta är något som Du inte får ta lätt på. Och nej, jag är inte det minsta ironisk. Läser du inte nästkommande avsnitt så finns det en risk att du missar viktig och inspirerande information. Och det vill vi ju inte. Eller hur? =)
Nåja... slutpladdrat om oväsentligheter.
Det hela tar sin början med en resa till Mariestad för att besöka Klubb Kaliber och deras 5årsfirande. Som stort dragplåster vid denna tillställning hade de lyckats få hit det Holländska bandet Within Temptation. Bandets enda Sverigespelning detta år, ska tilläggas. Hursomhelst så spetsades mina öron, i sällskap med mer erfarna par, när bandet gjorde sin soundcheck. Lagomt skeptiska till vad som utspelades med spretiga gitarrer, överdimensionerad bas och diskanter i stil med en torr svamp som gnids mot en svart griffeltavla, á la skolsal 80tal, suckade vi tillsammans. Döm om vår förvåning när Introt går igång och det låter som att någon nitisk ljudtekniker snurrat igång en CD-skiva. Vi tittade på varandra under de första stroferna av Sharon den Adels inledande sång och en viss bitterhet kunde nog utläsas i våra ögon. Den outtalade frågan "Är det playback?!" genomsyrade luften och vi kände oss ganska så besvikna.... när helt plötsligt Sharon avbryter en mening och börjar tilltala publicum på knackig engelska. Vi stirrar på varandra ännu en gång och denna gång spricker våra ansikten upp av ren belåtenhet. 90 minuter av återkommande ståpäls är en ganska häftig upplevelse kan jag upplysa världen om.
Summa sumarum blir således: Gå och se Within Temptation om du har chansen.
...och som minnesnotering för egen del: besök fler konserter!
Snipp snapp snut... så var inlägget slut.
Kommentarer
Trackback
