Mackepes bidrag till omvärlden

... som inte riktigt infinner sig är ett märkligt fenomen, som allt som oftast upprepar sig för mig denna termin till skillnad från tidigare bloggstunder.

Missförstå mig rätt nu. Jag njuter till fullo av dess frånvaro, men börjar samtidigt fundera och överanalysera hur det kommer sig att ångesten inte riktigt fått fäste i år. Har jag inte förstått att skolan faktiskt börjat igen? Tar jag inte mitt arbete på allvar längre? Bryr jag mig inte hur mina elever presterar? Bryr jag mig inte överhuvudtaget? Usch, dessa frågor som snurrar. Tack och lov för förnekelsen. Hur som helst så försöker jag leva i stunden och värdesätter dessa ångestfria söndagar.

En ny spännande arbetsvecka tar sin start imorgon och den kommer återigen vara fylld med en massa glädjeämnen. Ja, jag intalar mig det i alla fall. Det ska hursomhelst bli trevligt att återigen få brottas med pedagogiska frågor och didaktiska lösningar med de nya ettorna. En frisk fläkt till verksamheten är de verkligen. Hoppas att energin bibehålls genom läsåret.

Just tusan. På onsdag far man till gurkstaden och blir lite smartare också...